Helgasjöinventeringen

Helgasjöinventeringen 2024 – fortsatt bekymmersamt för storlom
Sedan 2017 har Smålands Ornitologiska Förening, Smof, på uppdrag av Växjö kommun, genomfört årliga inventeringar av Helgasjöns sjöfågelfauna. Särskilt fokus riktas mot fiskgjuse och storlom, två arter där Sverige ur ett internationellt perspektiv har betydande bestånd och därmed också ett särskilt ansvar för populationernas fortlevnad. Mot den bakgrunden är trenden för båda arterna klart oroande. Jämfört med inventeringar 1988-1989 har Helgasjöns fiskgjusebestånd minskat från femton till cirka tio häckande par. Till skillnad från Åsnen har däremot häckningsutfallet legat på en förhållandevis god nivå – rekordåret 2023 bokfördes 27 ungar. I viss mån gäller omvänt förhållande för storlom. Helgasjön bestånd ligger alltjämt stabilt. Tills nyligen uppvisade arten även relativt god reproduktionsförmåga. Tyvärr har även Helgasjöns storlommar under senare år börjat dela den dystra utveckling som sedan några decennier präglat Åsnen. Numera når häckningsutfallet inte upp till de nivåer som förmodligen krävs för att kompensera naturlig dödlighet. Med tanke på att fåglarna kan uppnå hög ålder, klarar arten av enstaka dåliga år utan att det påverkar bestånden nämnvärt. Däremot blir läget betydligt allvarligare då häckningarna misslyckas år efter år och ungfågelproduktionen över tid inte längre förmår att kompensera naturligt bortfall. Ur det perspektivet blev även 2024 dystert. Att våren dessutom inleddes med ovanligt höga vattennivåer bidrog förmodligen också till att åtskilliga häckningar för måsar och tärnor uteblev eller försenades med ovanligt låg ungfågelproduktion som följd.
Storlom
2024 uppskattades Helgasjöns storlomsbestånd till 17-24 par.
Observationerna av totalt fyra stora ungar* innebär blygsamma 0,20 stora ungar per par, vilket ligger klart under det intervall på 0,37-0,47 stora ungar per par som sannolikt krävs för att kompensera naturlig dödlighet och trygga beståndet på sikt. I Helgasjöns fall blir detta dubbelt olyckligt. Tills relativt nyligen producerades ett överskott av ungar som inte bara balanserade naturlig dödlighet, utan av allt att döma också bidrog till att upprätthålla lombestånd i närliggande småsjöar där föryngringar under flera år uteblivit. Mot den bakgrunden finns all anledningen att vara både oroligt och uppmärksam inför framtiden. Särskilt som storlom i regel når hög ålder och därigenom förmår att upprätthålla konstanta nivåer trots flera år av svaga häckningsresultat, vilket i sin tur lätt bidrar till villfarelsen att bestånden är både stabila och välmående, trots att så inte är fallet.
Trenden för storlom är dessutom negativ i hela södra Sverige. Hoten är många och komplexa. Alltmer oberäkneligt klimat medför ökad risk för årliga vattenståndsvariationer. Just skiftande vattennivåer, då fåglarna gått till häckning, står som den enskilt viktigaste faktorn bakom spolierade föryngringar av lom. Även så kallad brunifiering tillhör hotbilden. Murrigare och brunare vatten medför försämrad sikt vilket försvårar för lomföräldrar att hitta föda, något som i sin tur leder till sämre häckningsframgång och sämre överlevnad bland lomungar. Mänskliga störningar påverkar också negativt. Mot den bakgrunden är det tankeväckande att årets föryngringar ägde rum i Helgasjöns norra halva där trycket från aktivt friluftsliv är klart beskedligare jämfört med i sjöns tätortsnära delar, till exempel Öjabyviken och Sandsbroviken som historiskt tillhört Helgasjöns mest produktiva vatten för storlom.
* För beräkningen av medeltal stora ungar per par utgår Projekt Lom (Birdlife Sverige) från att observerade ungar ska ha varit minst halvvuxna för att räknas med i häckningsutfallet. Utöver våra fyra observerade ungar som motsvarade detta kriterium sågs även ytterligare tre mindre lomungar vid Helgasjön. Men eftersom dessa vid observationstillfället var mindre än gränsvärdena/hälften av föräldrarnas storlek, och dessutom inte följdes av ytterligare iakttagelser, är det oklart ifall de verkligen överlevde den första, kritiska period då dödligheten är hög. Av den anledningen räknades de ej med i sammanräkningen.
Skäggdopping: Jämfört med 2020 har Helgasjöns bestånd av skäggdopping nästan halverats. Även årets häckningsutfall blev relativt svagt och stannade vid totalt elva ungar.
Storskarv är av allt att döma utgången som häckfågel vid Helgasjön. Senaste föryngringen skedde 2017. Från 2024 saknas indicier om någon nyetablering eller häckning.
Gråhäger är fortsatt sparsam med få konstaterade häckningar. 2024 uppskattades beståndet kring Helgasjön till blygsamma ett-sex par.
Änder, skrake och gäss: Helgasjöinventeringen ger en bra bild för storlom, fiskgjuse, måsar och tärnor, men ligger tidsmässigt sämre i fas med då det är lättast att observera ungar av gäss och änder. Ändå säger årets siffror något. Under vår och sommar observerades 46 ungar av grågås och 88 ungar av kanadagås, vilket är de högsta antalen sedan inventeringarna inleddes. Jämfört med 2023 uppvisar
gräsand, kricka och knipa endast mindre avvikelser. Sex-sju konstaterade häckningar av storskrake som sammantaget resulterade i 37-41 ungar är ett något bättre resultat jämfört med bottenåren 2022 och 2021. Sämre då för småskrake som möjligen är på väg att försvinna som regelbunden häckfågel vid Helgasjön.
Fiskgjuse: Jämfört med rekordhöga ungfågelproduktionen 2023 och 2022 innebar 2024 inte helt oväntat en återgång till mer normala siffror. Åtta genomförda häckningar resulterade totalt i minst elva ungar. Sedan 2017 har Helgasjöns fiskgjusebestånd legat stabilt kring cirka tio par. I ett lite längre perspektiv märks däremot en markant minskning. För drygt 25 år sedan angavs beståndet till femton häckande par. Precis som för storlom finns alltså all anledning till fortsatt vaksamhet inklusive kontinuerliga uppföljningar.
Havsörn och övriga rovfåglar: I år kom minst en havsörnsunge på vingarna. Föryngringen är den första vid Helgasjön sedan 2020. Röd glada är numera väl etablerad i området. 2024 uppskattades beståndet kring Helgasjön till fem-nio par. Två konstaterade häckningar resulterande sammanlagt i fyra flygga ungar. Till skillnad från fjoråret saknas däremot observationer av brun kärrhök som indikerar häckning. 2024 blev också ett bottenår för lärkfalk och bivråk med få observationer och inga konstaterade föryngringar.
Vadare: Med cirka 20-25 par har drillsnäppa alltjämt ett av Kronobergs läns absolut viktigaste fästen vid Helgasjön. I vanlig ordning häckade strandskata i anslutning till Växjö stad. Under 2024 gjordes färre noteringar än normalt av tofsvipa.
Skrattmås: Även i år uteblev häckningar vid Helgasjön. Vid månadsskiftet april-maj låg fåglarnas häckningsskär och stenar alltjämt under vatten, vilket till stor del också förklarar varför kolonin övergavs. Orsaken till att även föryngringarna vid kolonin i Klockaregölen, Ör, misslyckades är däremot oklar, men skrattmås har det för närvarande tufft i Sverige och minskar i alarmerande takt på många håll.
Fiskmås: Årets skattning av cirka 80 häckande fiskmåspar är identisk med 2023, men fortfarande en bra bit ifrån 2015 då beståndet uppskattades till cirka 100 par. Blott fem observerade ungfåglar signalerar låg häckningsframgång – möjligen som en följd av vårens höga vattenflöden (jämför skrattmås ovan).
Gråtrut: Sedan 2015 har antalet gråtrutar vid Helgasjön minskat med drygt 30 procent. Även om årets uppskattade bestånd, cirka 45 par, är långt lägre än tidigare numerärer, bjöd 2024 ändå på en liten ljusglimt: 47 noterade ungar är det bästa häckningsutfallet sedan inventeringarna inleddes. Resultatet kan möjligen förklaras med att gråtrut, jämfört med måsar och tärnor, ofta väljer att lägga sin bon högre upp från vattenlinjen.
Fisktärna drabbades hårt av vårens höga vattenflöden. Årets uppskattade bestånd, 16-20 par, innebär en markant minskning jämfört med 2023 då 24-29 par noterades. Totalsumman 10-11 ungar ligger däremot i linje med fjorårets häckningsutfall.
Backsvala: I år upptäcktes en ny koloni i anslutning till ett industriområde. Arten är på stark tillbakagång över hela landet. Så sent som 2003 uppskattades beståndet i Kronobergs län till cirka 1200 par. 2024 stannade motsvarande siffra vid cirka 65 par varav 45 par fanns i de tre kolonierna i Helgasjöns närhet.
Övriga tättingar: Såväl rörsångare som sävsparv rapporterades med färre individer än normalt, medan observationer av kärrsångare och rosenfink uteblev helt och hållet. Från året finns en sommariakttagelse av kungsfiskare, men inget som signalerar häckning.
Tack: Förutom undertecknad har även Per Fogelström och Tobias Ivarsson inventerat Helgasjön. Mats OG Eriksson, Projekt Lom/Birdlife Sverige har varit behjälplig med utvärdering av resultaten för storlom. Signe Noresson, sjömiljöansvarig på Växjö kommun, har med stort tålamod hjälpt till att plocka fram statistik för bland annat siktdjup, turbiditet och absorbans. Stort tack till alla liksom till kommunekolog Janne Kolehmainen och Länsstyrelsen Kronoberg som bland annat bidragit till uppförandet av konstgjorda fiskgjusebon och olika fågelskyddsåtgärder.
/MP
Smofs sjöfågelinventering Helgasjön 2022
Färre individer. Dåliga häckningsresultat. Fågelåret vid Helgasjön har överlag varit dystert. Men det finns ett undantag. Ovanligt många fiskgjuseungar har kommit på vingarna. Dessutom byggs nya boplattformar åt den vackra rovfågeln.
Sedan 2017 har Smof, på uppdrag av Växjö kommun, årligen inventerat Helgasjöns sjöfåglar. Ur det tidsperspektivet framstår 2022 som något av ett ornitologiskt bottenår. Väderleken har knappast varit på fåglarnas sida. Ovanligt kylslagen vår följdes av envis torka och hetta som utmanade häckande fåglar.
Överlag blev också våra siffror negativa. Sjöfågelstaxeringen inledde tonläget i moll. På våra tre rutter av Svensk sjöfågelinventering blev totalantalet individer drygt 25 procent lägre jämfört med snittet under de sex år som studierna pågått. Därefter fortsatte sommaren att rada upp dystra utropstecken. Minimal nederbörd och långvarig torka bidrog till såväl sjunkande vattennivåer som påfrestningar för Helgasjöns fåglar. Många misslyckades förmodligen med sina föryngringar. Andra valde att häcka ovanligt sent vilket i regel brukar innebära sämre överlevnad i kullarna. Ungfågelproduktionen av måsar och trutar blev också oroväckande låg. Detsamma gällde för storskrake och storlom; endast tre storlomsungar registrerades, vilket innebär att arten för andra året i följd inte når upp till den nivå som krävs för att kompensera förväntad dödlighet bland vuxna fåglar.
För andra arter har de häckande bestånden redan krympt anmärkningsvärt mycket. Sedan 2021 har Helgasjöns bestånd av skäggdopping halverats. Nästan lika illa är det för gråtrut som på några år backat med cirka 30 procent.
Bland alla röda siffror finns ändå ett positivt undantag. Minst nitton flygga fiskgjuseungar är det bästa resultatet för arten sedan 2018. Förhoppningsvis kan även Smofs fågelskyddsarbete bidra till att stärka och trygga fiskgjusens position vid sjön. I höst har Länsstyrelsen Kronoberg uppfört tre konstgjorda boplattformar på undanskymda platser. Genom samverkan mellan länsstyrelse, Växjö kommun och markägare kan dessutom ytterligare två konstgjorda bon vara på gång. Tanken är att styra fåglar från störningsutsatta boplatser med dåliga häckresultat till ostörda miljöer där möjligheterna till lyckade föryngringar är bättre. Metoden är beprövad vid Helgasjön och användes under 1980-talet framgångsrikt av Per-Stefan Hallberg, Lars-Olof Hallberg och Jan Sondell i Projekt Fiskgjuse.
Resultat för några utvalda arter
- Storlom: 2022 uppskattades Helgasjöns bestånd till 13-18 par. Mot den bakgrunden är tre konstaterade häckningar ett oroväckande lågt resultat. Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen vid sjön enligt följande: 2022: 3 ungar. 2021: 3 ungar. 2020: 6 ungar. 2019: 6-7 ungar. 2018: 8-10 ungar. 2017: 3 ungar. 2015: 11 ungar.
- Storskrake: I år konstaterades endast fyra häckningar.Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen vid sjön enligt följande: 2022: 20 ungar. 2021: 17 ungar. 2020: 44 ungar. 2019: 32 ungar. 2018: 73-75 ungar. 2017: 55-66 ungar. 2015: 25-28 ungar.
- Fiskgjuse: 2022 genomfördes nio fiskgjusehäckningar vid Helgasjön som resulterade i minst nitton ungar. Häckningsutfallet är det bästa sedan 2018. Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen vid sjön enligt följande: 2022*: 19 ungar. 2021: minst 4 ungar. 2020: 4 ungar. 2019: 5 ungar. 2018*: 18-20 ungar. 2017: 3 ungar. 2015*: 4 ungar.
* År där inventeringar även skett med båt.
Antal fiskgjusepar och häckningar vid Helgasjön 2015-2022
2022: Uppskattat antal par: cirka 10 Antal häckningar: 9.
2021: Uppskattat antal par: cirka 10. Antal häckningar: 6-9.
2020: Uppskattat antal par: cirka 10. Antal häckningar: 1-2?
2019: Uppskattat antal par: cirka 10. Antal häckningar: 3-4.
2018 Uppskattat antal par: 11. Antal häckningar: 9.
2017: Uppskattat antal par: cirka 10. Antal häckningar: 2.
2015: Uppskattat antal par: 13-17. Antal häckningar 3.
I samband med inventeringar 1988-1989 och 1998 noterades 15 häckande fiskgjusepar vid Helgasjön.
- Skrattmås: Vid Helgasjöns enda koloni fanns 46 par. För första gången sedan våra studier inleddes, tycks inte en enda skrattmåsunge ha kommit på vingarna. Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen vid sjön enligt följande: 2022: 0-1 unge*. 2021: 9 ungar. 2020: 4 ungar. 2019: 40-50 ungar. 2018: 20 ungar. 2017: 21 ungar. 2015: 2 ungar.
*En dununge observerades. Men denna var liten och klen och nådde förmodligen aldrig flygg ålder.
- Gråtrut: 2022 observerades totalt 39-42 par och 33 ungar. Antalet ungar är det lägsta sedan 2018. Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen vid sjön enligt följande: 2022: 33 ungar. 2021: 42 ungar. 2020: 36 ungar. 2019: 45 ungar. 2018: 19-33 ungar. 2017: 35 ungar. 2015: 35 ungar.
- Fisktärna: I år backade dessvärre Helgasjöns största koloni av fisktärna ytterligare och stannade vid totalt fem häckande par som producerade minst tre ungar. På ett annat skär observerades tre-fyra häckande fisktärnepar som fick ut minst fyra ungar. Ur ett historiskt perspektiv fördelar sig ungfågelproduktionen enligt följande: 2022: totalt 9 ungar. 2021: totalt 7-8 ungar. 2020: totalt 10 ungar. 2019: totalt 12-15 ungar. 2018: 1 unge. 2017: 2 ungar. 2015: totalt 2 ungar.
Inventeringsrapport
En sammanfattning av årets inventeringsrapport, inklusive siffror och statistik från svensk sjöfågelinventering, finns även här :
Bakgrund till inventeringen
Sedan 2017 har Smof årligen inventerat Helgasjöns sjöfåglar. Uppgiften genomförs på uppdrag av Växjö kommun. Studien är tänkt som en uppföljning av den heltäckande Helgasjöinventering från 2015 (Ivarsson & Persson) som omfattade såväl inventeringsrutter med båt som observationspunkter på land.
Målsättning med inventeringen
- Presentera aktuella siffror för häckande storlom, fiskgjuse och andra sjöfåglar.
- Redovisa siffror som pekar på trender för sjöns fågelfauna.
- Kartlägga särskilt viktiga häckområden i Helgasjön.
- Ge förslag på åtgärder för att främja och bevara sjöns fågelliv.
Metod
Helgasjöinventeringen omfattar två moment:
- Svensk sjöfågelinventering är en rikstäckande och standardiserad inventering i samarbete mellan Birdlife Sverige och Svensk Fågeltaxering (www.fageltaxering.lu.se). Metoden ger en relativ siffra på populationen som kan jämföras över tid. Vi har delat in Helgasjön i tre sjöfågelsrutter som totalt omfattar 28 fasta observationspunkter – samtliga på land. Rutterna inventeras årligen under samma tidsperiod och efter samma metodik. I Götaland gäller inventeringsperioden 10-25 maj.
- Sommarinventeringen äger rum vid månadsskiftet juni-juli. Avsikten är att kontrollera häckningsframgång för storlom, trutar, tärnor med flera sjöfåglar. Momentet omfattar totalt 33 fasta inventeringspunkter. Varje punkt besöks under cirka 10-15 minuter. Från och med sommaren 2022 har dessutom Helgasjöns fiskgjusebon inventerats och kontrollerats från båt.
Genomförande 2022
- Sjöfågelinventeringen 16 maj liksom sommarinventeringen 3 juli
utfördes av Per Fogelström, Hugo Johansson och Mikael Persson.
- 12-13 juli inventerade och kontrollerade Johan Sandström Helgasjöns fiskgjusebon med båt. /MP